Nu är det förhållanden för att fota bulliga stenar mot nattsvart vatten, eller upplega på träd och liknande. Snön och ljuset får allt i naturen att framträda i en gråskala, på gränsen till svartvitt. For idag om Sågån och fotade, här kommer några bilder från dagen.
Nedre Sågån
Utloppet Fatsjön - Nedre Sågån(Ser du var Strömstaren sitter? Man kan skymta huvudet som tittar upp bakom en sten uppe till vänster i bilden.)
Isformationer – Fatsjön
Lova visade idag tecken på att krya till sig lite efter en veckas hög feber, så med Lova feberfri styrde vi kosan mot Strandkullen. Väl framme passade jag och Benjamin på att vittja mårdfällor och det visade sig att vi hade en i lådan nedanför Annevare.
Verkar vara gott om rovdjur i skogen i vinter, mycket räv- och mårdspår, men även mycket spår efter hermelin. Kanske det är förklaring till varför man ser till så lite av alla de tjädrar man såg i höstas under älgjakten. Nej, det blir till att sätta ut betydligt fler fällor om det skall bli någon ordning, ”jagar man det ena skall man jaga det andra” som man brukar säga..
En nöjd fångstman poserar. 
På vägen tillbaka mot Strandkullen satte vi upp en låda till, för att sedan fira med Semmeltårta i stugvärmen hos Britta och Åke.
Nu finns en av mina bilder på kommunens rollup som de placerat ut på bland annat flygplatsen, kanslihuset, turistbyrån och folkets hus. Det är en rollup som informerar om att Vilhelmina från och med den 1 januari 2010 är en samisk förvaltningskommun.
Det står bl.a att läsa på Vilhelmina kommuns hemsida att: ”Från 1 januari 2010 gäller lagen om minoriteter och minoritetsspråk (SFS 2009.724). Den ska skydda Sveriges nationella minoriteter; judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar. Lagen ska stärka minoriteternas möjligheter och rättigheter till inflytande samt främja minoritetsspråken jiddisch, romani chib, samiska, finska och meänkieli. Samiska, meänkieli och finska har ett förstärkt skydd inom vissa geografiska förvaltningsområden. Vilhelmina kommun ingår i förvaltningsområdet för samiska.”
Min bild hittar man nere till vänster, det är en bild från en kalvmärkning jag var med och fotade sommaren 2010, på bilden står en liten krabat och tittar på mig med kasttömmen i hand. Andra fotografer som fotat bilderna till rollupen är Magnus Ström, Anna-Maria Fjellström, Veronica Labba och Jonna Blind.
Här är bilden i orginalutförande.
Loke får inleda den nya Bildstorleken här på bloggen, då jag har fått förfrågningar om större bilder har jag nu ökat storleken från 500 pixlar till ofantliga 780 pixlar. 
(Är ni återkommande besökare och tycker att bilden ser konstig ut kan ni behöva trycka på F5 för att uppdatera till de nya inställningarna)
Loke, är resultatet av en lyckad tjyvparning som ägde rum i Hemavan mellan ÖstLaikan Pay-Matts Jaure Sajak(S55675/98) och Jämthundstiken Tjuvjägarns Asti(S41212/2003). Loke fyller nu i vårvinter 6 år och det har hittills skjutits 25 älgar för honom, de flesta på stånd. Loke är en kär familjemedlem, hopplös i koppel och fylld av energi…lite väl fylld ibland trots sina 6 år…
Igår blev det en tur på skidor med Loke. Jag hade planerat att åka från Bäsksele uppströms Vojmån, men när jag väl kom fram och skulle lasta ur så upptäckte jag att jag glömt stavarna
Så det blev till att fara hem igen efter stavarna och så lade jag om planerna och utgick från E45:an för att åka uppåt Lomsjökullen till. Det var en riktigt fin dag med vintersol och föraning om vad som är påväg i form av soliga vårvinterdagar.
Jag tog en sväng ner till ån för att se om jag kunde få läge på någon Strömstare, men det var dött som i graven. Fina vyer och fint eftermiddagsljus var det i alla fall.
Det var dock inte helt lätt att skida fram på den här typen av underlag med Loke i band, vattnet hade envisats med att låta bli att frysa mellan stenarna även. Jag gjorde en fin rygglandning på stenarna, systemkameran i ryggsäcken klarade dock det hela med blotta förskräckelsen..
Blev även lite bekymrad då Loke började dra vind från andra sidan och gick mot kanten för att fundera på hur han skulle ta sig över.
Vi åkte sedan upp i den fina tallskogen där det blev sedvanligt fika med pipstopp, friskus som man är, innan färden gick hem mot Vilhelmina igen.
Tack och lov för sporten! Det finns väl få tillfällen som det är så tyst och lugnt i skogen som när det är OS, hockey-VM, Vasa-loppet osv. Idag var det skidåkning för hela slanten på TV och ute i skogen var det knäpptyst, bortsett från en skoter bort mot Fianberg som var ute en sväng så hördes endast knarrandet från skidbindningarna.
Dock så tror jag att även Tjäder och Orre bestämt sig för att stanna under snö för att kolla på skidåkningen, för av dessa sågs ingen till på hela dagen. Men det var en riktigt härlig dag ute, trots brist på fågel.
Rimfrost och upplega gjorde det tacksamt att spana av skogen efter fågel.
Jag passade på att fika och ta en stilla piprök medan solens strålar kämpade sig över Lill- och Stor Granberget.
När det började skymma så var det dags att jobba sig tillbaka med 9 fotarna, i ett riktigt bra skidföre.
När krutröken lagt sig efter paketöppnandet så packade vi och begav oss till Strandkullen. Planen var att vi skulle hinna med lite fiske och jag lite topppjakt, väderleken hade dock lite andra planer med snöstorm mest hela veckan.
Snöstorm var nog trots allt vad vi behövde för vi har mest bara eldat, läst och tagit det lugnt, men visst hann vi med lite fiske och jag lite toppjakt trots vädret.
Här kommer några bilder från veckan som gått.
Så nu är det Trettondagshelg sen åter till vardagen, ett nytt år och nya möjligheter.
Igår så tog jag och Benjamin skidorna och begav oss på en liten fisketur.
Här är vi på väg mot sjön i bra skidföre. Jag ljusade upp bilden för det var rätt så mörkt fortfarande när bilden togs.
Framme på sjön och fisket är igång, inte lika bra före på sjön dock, det var ungefär en decimeter vatten på isen under snön.
Det blev dålig utdelning bara en liten abborre, men Benjamin, trägen som han är, fiskar av gammhålen på väg tillbaka.
Man brukar prata om l’heure bleue eller Blå timmen, dvs stämningen under skymningstiden, mellan solens nedgång och nattens inträdande. Det slår mig, när jag kollar igenom korten från gårdagen, att så här års på våra breddgrader tror jag däremot hela dagen är blå. Varenda bild har en blåton över sig utom möjligtvis den mitt på dagen när Benjamin fiskar(se bild 2).
Så har vi då firat julen, sett Kalle, öppnat julklappar och ätit upp Särimner. Julen höll dock på att få en helt annan start än väntat då vi blev tvungna att fara till Umeå och ligga på Barn 2 med Lova. De trodde att hon hade fått ‘Snuva i höften’(Coxitis simplex) och ville ta in henne för observation utifall det behövdes dräneras osv. Detta två dagar innan julafton, det kändes inte helt ok.
Tack och lov så visade det sig att vi fick åka tillbaka hem till Lovas syskon dagen innan julafton, men mina tankar går till de barn och föräldrar som inte kan åka hem från Barn 2, av betydligt värre anledningar.
Lova visade sin vanliga akrobatiska sida, trots misstanke om höftsnuvan, samt delade sin faders panik över att vara instängd på sjukhus.
Sedan kom Julafton, vi firade den hemma hos oss med Olivias samtliga syskon, syskonbarn och Olivias mor. Full fart från tidig morgon på glada och förväntansfulla barn.
Dagen till ära hade även tomten kommit med en present till mig. Tomten måste ha lagt märke till att jag fotar mer med pocketkamera nuförtiden, men producerar medioker bildkvalitet, så den skäggige mannen slog till och levererade en Canon Powershot S95. Jag är mycket, mycket nöjd, en liten pocketkamera med alla de funktioner jag är van från Systemkameran och en ruskig kvalitet på bilderna den tar, förutsatt att man rattar in rätt och håller stilla såklart.
S95:an hanterar ISO upp till 1600 finemang, så jag fotade blixtlöst inomhus när Tomtefar dök upp bland annat. Jag ser fram emot att testa loss med den här tingesten ute i skogen och i vardagen. Här kommer några bilder jag tog med den under julaftonen.
Möjlighet till manuell fokus i makroläge gör att man kan finlira under lite mer besvärliga förhållanden, här iskristaller på altanfönstret.
Tomten kom som sagt och besökte oss.
Ljuslåga fotat med f/4,9 men full bländare på S95:an är f/2,0, inte dåligt för en pocketkamera.
Kul att även kunna labba med slutartider på pocketkameran, här snurrar Benjamin ett tomtebloss och jag fotar med 1 sekunds slutartid.
Det enda gruvsamma är ju nu att den inte tål fukt och smällar, kan bli intressant…
God Jul!
Nu är julstämningen på topp! Idag hade Ella julfika med luciatåg på sin förskola och på kvällen har vi klätt granen.
Gillar att de förhöjt julstämningen i lokalen genom att sätta upp Edvard Munchs ‘Skriet’ på väggen, någon av fröknarna som längtar efter jullov kanske
